Jag heter Per Nyström och är cellist. Jag är make, far, morfar, bror och vän.
Drömmar och ett internationellt yrkesliv har gett mig många erfarenheter och vänner över hela världen.
Livet har gett stora framgångar, men också motgångar.
Genom obeständighetens nu lever jag min historia och framtid.
Jag läser arkeologi på universitetet, mitt intresse sedan ungdomen.
Efter en omvälvande händelse för några år sedan började jag skriva.
Livet blev ännu större.
Vännen Johan Cullberg skrev förordet till min första diktsamling – Gå iland.
Det kan bli min prolog.
På höjden av vår levnad kan det uppstå behov att gå i land. De kan komma eruptivt, som här. Utlösta av omtumlande händelser. Som tvingar till omprövning av förutsättningarna för vår inre växt: Sorgen, längtan, den ensamma vandringen. Hoppet om evig tröst och ändlös kärlek. Men också som med cellons dialekt av saknad, med dess kropp och med dess själ.