DET SOM ALLTID FUNNITS

kan inte besegra bruset

blir bara starkare

bruset är tankarna
grubblerierna
rädslorna
viljan styra vad som inte kan styras

grubbel kan inte besegra ännu mer grubbel

är min egen tjuv
livet blir tjuvens byte

bruset ljuger om skydd
håller en vaken
förberedd
redo

burit det så länge

började tro
det var min röst

kämpat i detta brusets Colosseum
svetten runnit under själens hjälm
om jag inte slåss
vem är jag då

börjar nu förstå

en envig utan slut
ensamma kampen när sig själv

slänger alla tillhyggen
metallen slår mot marken
vandrar iväg

bruset tystnar vinden avtar
solen mellan träden
värmen när kroppen återvänder

framme vid vattnet

varken mörkt eller ljust
varken djupt eller grunt
rör det sig

känner på ytan
ringarna som sprider sig
söker inte uppmärksamhet

i det som alltid funnits